Hylla med känsla

Jag tycker det är så hemtrevligt med hyllor över dörröppningar och nu har jag ordnat en i vårt kök. Enklast möjligt! Det slog mig en dag att vi hade en bit av husets original-golvsockel ute i ladugården. Kunde den vara lagom lång? När jag höll upp den för att kolla fick jag faktiskt gåshud på ryggen. Den var på millimetern rätt längd. Bara att skura upp och låta torka.

Men hyllkonsoler då? Skulle behöva tre stycken, en mellan dörröppningarna också eftersom hyllan skulle bli så lång. Hade jag inte sett en gammal påse med hyllkonsoler bland bråtet i ladugården? Med de sjumilakliv endast inredningsiver kan frammana älgade jag genast ut dit igen. Jodå. I en plastpåse så gammal att den gick i bitar då jag rörde den låg precis den sortens enkla konsoler jag önskade. Tre stycken.

Fast furufärgade konsoler skulle ju bli sådär mot den vackra gamla brädan… Men vänta nu, visst blev det kvar några linoljefärgsslattar i provburkarna vi köpte då vi skulle måla i hallen? Jo kolla, det blev det. Men jag kan väl inte ha så tur att nån av dessa passar i kulör direkt?

Jo.

Och en massa spårskruv i olika längder hade jag fyndat ett par askar på loppis för länge sedan. Såna små detaljer gör så stor skillnad tycker jag. Kolla slitaget på brädan. Jag blir helt pillrig när jag tänker på att en del av det kommer från släktens vardagsstök här i huset som ägde rum för sisådär hundra år sedan.

Är så glad över hur det blev! En till yta att leka runt med mina älskade gamla småsaker på. Ser redan försommarens variant med mycket blåvitt porslin och bukett av ängsblommor framför mig. Och påskens, med pastelliga ägg i det lilla tråget och björkris i krus. Lycka!