Äkta romantik

Ljusstaken här på bilden kommer från min farmors föräldrahem. Jag gissar att den är ca 100 år gammal. Från början var de två men den ena åkte i golvet nästan direkt vi fick dem. Det blir ju lätt så då man lever med barn. Det kändes såklart tråkigt men jag gladdes åt den som var kvar.

För en tid sedan råkade jag låta ett ljus brinna för långt ner i denna ljusstake och den sprack i vad som kändes som tusen bitar. Jag insåg rätt snabbt att denna kommer vi inte kunna laga. Det är bara att ge upp. Jag la med stor sorg ner glasbitarna i en hink och ställde i garaget för att skicka till återvinningen.

Jag hade förträngt alltihop men så en dag kom Micke hem och räckte fram den till mig. Jag stod bara och gapade. Han hade sett hur ledsen jag blev då den gick sönder, även om jag inte sa mycket om det, och tagit den till ett glasmästeri för att se om den inte gick att rädda ändå. Och de hade lyckats tota ihop den.

Några små bitar hade försvunnit och lagningarna syns tydligt men det gör såklart inget! Det vackra i hur ljuset spelar i sprucket glas. Det sköra som trots allt står stadigt kvar och glänser. Jag älskar den ännu mer än tidigare. Varje gång jag tänder ljuset i den påminner den mig inte bara om farmor utan också om Mickes kärlek och omtanke.

Långskaftade rosor och dyra smycken är ju fint men de går inte rakt in i hjärtat för mig. Den där extra omtanken som när han fyller på med ved innan han åker hemifrån, ställer fram min favorit-tekopp, ställer in bilsätet så det passar mig innan han kliver ur bilen, håller en trygg hand om min rygg då jag känner mig osäker. Och anstränger sig lite extra för att försöka laga en gammal ljusstake jag älskar. Det blir inte mer romantiskt än så för mig.

Vad är romantik för dig? <3