Idag tog vi varsin korg och gick upp i skogen för att plocka blåbär. Eller nja. Vissa av oss tog praktiska plasthinkar men hur kul är det? När det finns gamla vackra korgar med målade blommor på. Handtaget är ju bara lite trasigt. Bara en håller på rätt plats och nyper åt ordentligt så går det inte av alldeles.
Och har man världens allra finaste bärplockare ska man såklart använda den! Hur skranglig och opraktisk den än är. Och fast man egentligen helst plockar för hand för att slippa mosiga kladdiga bär att rensa. Man kan ju bära den med sig bara för att det ser så himla vackert ut då den ligger och glänser i riset. Inga konstigheter.
Den är omsorgsfullt lagad på flera ställen. Tidigare ägare verkar ha tyckt lika mycket om den som jag. Den kärleken och omsorgen fäster sig liksom i ting och förhöjer skönheten ännu mer tycker jag. Och namnet sen. Vem vill inte ha en bärplockningsapparat?
Några deciliter av skörden hamnade genast i en blåbärspannkaka.
Och ikväll har vi rensat och rensat. Rensa blåbär är inte det roligaste jag vet. Men kombinerar man det med kaffe, melodikryss och en älskling blir det mer än uthärdligt.
Råkade faktiskt på några minisvampar i skogen också. Dem sparar jag till morgondagens frukostmacka.
2 svar
Ett sånt mys! Jag känner väl igen mig i att de saker som får hjärtat att bulta hellre används än de som är mest praktiska eller effektiva <3
Precis så. De saker som får hjärtat att bulta. Vore ju dumt att prioritera på annat sätt ♥️