Jag antar att du inte har missat vilket hot lupiner är mot den biologiska mångfalden. I flera steg – både för att de binder kväve i jorden vilket gör den för näringsrik för de vanliga ängsblommorna men också för att pollinerarna lockas att besöka lupinerna i stället för våra inhemska blommor. De tränger helt enkelt ut smörblommor, blåklockor och prästkragar och annat ljuvligt viktigt. Tänk att något så vackert kan vara så skadligt.
Hos oss har lupinerna fått fäste bakom växthuset. Det som började med ett par små plantor för många år sedan (som jag i min okunskap var jätteglad över) har nu spritt sig till en rätt stor yta trots att vi försökt både kapa dem innan de sätter frö och gräva upp rötter. Jag är inte mycket för att försöka styra naturen annars. Sånt som många brottas med i sina trädgårdar som maskrosor och kirskål bryr jag mig inte ett jota om. Men tänk så sorgligt om alla ängsblommor försvann och de gamla åkrarna skulle bli ett enda lupinfält. Både estetiskt men framför allt för den biologiska mångfalden såklart.
Bara att kämpa vidare. Visst gör du det också ifall du har lupiner hos dig? Här kan du läsa Naturvårdsverkets text om lupiner. Och kom ihåg att inte slänga dem på komposten utan i soptunnan eller brännbart på tippen. Jag läste nånstans att ett lupinfrö kan passera mag- och tarmkanalen på en häst och ändå överleva! Växternas kackerlackor. Fast himla mycket finare då…
Det enda positiva i eländet är alla stora och små lupinbuketter vi får ställa mest överallt i huset.
