Trots hettan som har varit de senaste dagarna har jag faktiskt känt iver att göra saker. Särskilt köksträdgården har pockat på min uppmärksamhet. Ogräset i gruset är rensat, jordgubbslanden, gurk-och pumpabäddarna täckta med gräsklipp, lägerelden invigd. Men det som har saknats är mysiga sittplatser här i köksträdgården.
Jätteviktigt ju! Vad är poängen med en trädgård om man inte tar pauser och sätter sig och njuter av den? Tidigare har vi haft hängmattan i ett stativ under äppelträdet men stativet har fått flytta till bryggan i stugan och sedan har vi inte kommit oss för att köpa ett nytt. Nu har jag ordnat en liten sittplats här i stället.
Stolen som stod på bron byttes mot en korgstol och fick flytta hit. Hade inget litet bord så jag tog en zinkbalja vars botten rostat upp och la på trälocket från en oval trätunna. På med en duk och en röd pelargon. Så!
Ett tips förresten. Dukar med hål eller fläckar som inte går bort – släng dem inte utan unna dig riktiga tygdukar ute i trädgården i stället. Den här duken hade jag tänkt kassera för den har en svart fläck som inte går bort men vad gör det här? Vid växthusets sittgrupp har jag en röd-vit-rutig duk med en reva på men den har jag vänt in mot väggen så den går fint att använda där.
Dukar som dessa behöver man inte heller vara så himla rädd om. Det är inte hela världen om det regnar på dem eller de blir solblekta. De var ju ändå på väg att slängas. Och så får de en chans att förgylla tillvaron en säsong eller två till.
I äppelträdet hängde jag ett par små lyktor som såklart inte fyller någon funktion i Västerbotten i juni då det är ljust dygnet runt. Men jag ser redan fram emot när jag får tända dem på kvällarna lite senare i sommar. Får man säga så? Ja det får man.
Mellan äppelträdet och rödvinbärsbuskarna är det en öppen yta där jag ville ställa i ordning en matgrupp. En plats där vi kan sitta vid hela familjen under ett parasoll och äta sommarens alla måltider. Så här tråkigt såg det ut igår morse:
Men ett par timmar av svett, svordomar, skrapsår och ljuvlig inspirationsiver senare såg det ut så här:
Jag var ensam hemma så kunde inte få någon bärhjälp när jag kånkade ut grejerna från den proppfulla ladugården med sviktande golv och smala gångar bland allt skrot och finheter. Såklart kunde jag inte låta det hindra mig.
Bordsunderredet kommer från det stora gamla bordet jag hade i växthuset förut. Skivan som hör till är så stor att man kan sitta fyra personer vid varje långsida och det kändes för stort här. I stället tog jag en gammal bod-dörr som stod lutad mot en vägg längst in i ladugården och använde till bordsskiva. Med handtaget kvar och allt. Får vi gäster kan vi ju enkelt byta till den större skivan.
Soffan hade jag stående vid husets södergavel men bondrosen intill har brett ut sig så mycket och det är inte helt härligt att sitta vid de vassa taggarna. Den kommer bättre till användning här. Här är det stekande sol hela dagen så jag ställde hit det stora parasollet jag fyndade på Marketplace ifjol också. Skurade upp alltihop. La en liten trasmatta och kuddar i soffan, duk och en pelargon på bordet även här (har ju såna mängder med pelargoner i år).
Sedan fick jag lust att ställa i ordning ett litet avställnings-/arbetsbord här i köksträdgården också. Det kändes lite tomt i bakkant av köksträdgården mot växthuset till så där fick det stå. Dags att bege sig in i mörka ladugården igen. Styra bort cyklar och få spindelnät i ansiktet och snubbla över virkesbitar och nästan stupa in i en hög med fönster som står lutade mot en vägg.
Men ut kom jag till sist med ett gammalt grovhugget träbord, undrar vad det använts till, och en potatislåda att ställa det på för att få upp höjden lite. En annan trälåda uppepå, en korg under bordet att slänga ogräsrens och liknande i, lite växtlighet och annat. Jag tänker att det får fyllas på här efterhand. Ska köpa rosmarin och timjan att ha i krukor, så en till omgång sallad i kockumsbaljan och addera lite andra småsaker. Men nu har jag en start i alla fall och det känns inte alls lika tomt här.
Kastrullen går tyvärr inte att använda som kastrull för den har blivit välvd i botten. Men den är fin som kruka till en röd pelargon. Den blåblommiga porslinsskålen har mormor haft. Den är för sprucken för att ha mat i men perfekt att odla mynta i. I alla fall om den får ett litet tak så den inte drunknar då det regnar.
Jag älskar verkligen att göra något av ”inget”. Att rota i gömmorna och få till något användbart och i mina ögon fint av allsköns skrot. Dels har jag inte råd att köpa en massa prylar, möbler och växter till trädgården just nu. Dessutom är det inte bara billigare (gratis) och utan klimatpåverkan, det är så mycket roligare att göra på det här sättet!
För mig kickar det här igång kreativiteten hundra gånger mer än om jag fick köpa hem vad jag ville att skapa med. Bara tanken på alla val jag skulle ställas inför ger mig stresspåslag. Och jag har så svårt att hitta nyproducerade saker jag tycker om. Och sist men inte minst – jag trivs så bra på lite tjaviga platser med Pettson-lösningar. Mycket bättre än på nya perfekta fläck- och repfria platser.
Skulle önska att alla som vill fick ha en ladugård med gamla prylar att botanisera bland. Men å andra sidan – mycket av det jag har i mina gömmor har jag själv köpt secondhand. Eller hittat på återvinningen eller via bortskänkesannonser. Det finns så mycket möjligheter när man övar på att se nyfiket och varmt på sånt som andra ratar. Och inte skyndar sig att rensa bort allt som inte är perfekt eller ”gnistrar av glädje”.
När kvällen kom invigde jag härligheten med att sätta mig i den skruttiga varmgula soffan med ett litet glas iskallt rosé och spinna belåtet.
