Här kommer den tredje och sista delen om att bygga hönshus och nu ska vi kika på inredningen. Hönorna har redan bott hos oss några veckor nu (hur kunde jag ens tro för en sekund att jag skulle kunna vänta till våren?) men jag har haft så fullt upp med lanseringen av Hemmet som Kraftplats att jag inte hunnit göra det här inlägget förrän nu.
Vi börjar med att kika på redena. Tidigare när vi hade höns så var det flera av dem som skapade sig äggömmor ute i naturen i stället. De verkade inte trivas i lådorna vi ställt i ordning åt dem i det hönshuset. Det är ju så tråkigt att hitta ägg-gömmor med en massa ägg som kan ha blivit dåliga, så den här gången ville vi verkligen göra vad vi kunde för att hönorna skulle tycka om redena.
Hönshusets insida är uppdelat i hönsens rum och ett smalt för-rum där vi förvarar foder, redskap och annat. Här ser du redena inifrån hönsens rum. Vi har ju verkligen byggt nästan hela hönshuset av restvirke och redena är inget undantag. Väggarna består av en gammal spånskiva, framkanten som hindrar halmen att rivas ut av en bit pärlspont vi hade över. Taket/locket har vi gjort av en bit gammal bänkskiva och sittpinnen utanför av en gardinstång som tillsammans med ett snöre och klädnypa har tjänat som spö till fiskedamm då barnen var små. Intet får förfaras 🙂 Har man redena en bit upp på väggen så är det bra för hönorna med en sittpinne att mellanlanda på. Det känns tryggare för dem än att flaxa rakt in i och ut ur redet.
Det vi är mest nöjda med är den bakre delen av redena som sticker ut i förrummet. De är alltså inbyggda i väggen så främre delen sticker ut i hönornas rum och bakre delen sticker ut i förrummet. Där har vi satt gångjärn på taket/locket så vi enkelt kan hämta äggen utan att ens behöva gå in i hönsens rum!
Insidan av redena har vi målat mörkbruna, den mörkaste färgslatt vi hade. Vi tänker att det kan bidra till den trygga lite gömda känsla hönor vill ha när de ska värpa. Vi försöker också hålla koll så ingen ligger och värper innan vi lyfter på locket, även det för att de ska känna sig helt trygga i redena. Och de verkar stortrivas i dem! Hittills är det bara ett par ägg som hamnat på andra ställen och det var när de nyss flyttat in. Hoppas det fortsätter så här.
Under redena är väggen tät så det inte ska sprätta ut så mycket spån och skräp till förrummet. Över redena däremot har vi hönsnät så vi kan ha bra koll på dem. Ser du vilket fancy golv vi lagt in till dem? Parkett minsann.
Nej, såklart är det en bit plastmatta. Vi frågade en golvläggare om han hade någon bit över från något jobb och det råkade bli denna. Nu är den förstås täckt med spån och syns knappt men estet som jag är kan jag inte låta bli att glädjas lite åt att det som skymtar bland spånet liknar trä.
För att göra det så lättstädat som möjligt försöker vi hålla golvet fritt. Vi har foderautomat som hänger från taket och ställningen för sittpinnarna är vägghängd. Det är här det blir mest hönsbajs, såklart eftersom de sitter här hela nätterna. Därför bör man ha en skiva under pinnarna som fångar upp det. Här har vi en till lösning som vi är så nöjda med! Det syns inte på bilden men uppe på skivan ligger en plastskiva – en sådan som man har under kontorsstolar på hjul för att skydda golvet under. Den hade vi ståendes i ladugården sedan vårt förra boende som hade mer känsliga golv. Vi sågade till den i samma storlek som skivan och lade den löst uppepå. Så nu när vi ska städa är det enkelt att bara lyfta ut den genom portarna på hönshusets baksida och skrapa av i behållaren vid komposten där vi sparar gödseln.
Sittpinnarna tillverkade vi av björksly som ändå skulle bort. Det är viktigt att de är tjocka nog för att inte svikta när en radda hönor sitter på dem, men inte så tjocka att hönorna inte kan greppa runt dem. En annan sak att komma ihåg är att översta pinnen behöver vara tillräckligt långt från väggen för att hönorna inte ska komma för nära då de ”lägger sig” och vilar bröstet mot pinnen. Och att den undre pinnen är tillräckligt långt ut så att bajset från hönorna ovanför inte hamnar på dem.
Så fort insidan blev klar satte vi fart och gjorde en hönsgård så vi skulle kunna skaffa höns på direkten. Även om vi låter dem gå helt fritt så behöver vi ju ha möjlighet att ha dem i hönsgård också. Ifall vi åker bort och har hönsvakt. Eller när Jordbruksverket går ut med riktlinjer om att hålla höns i inhägnad på grund av smittor.
Och nu. Nu äntligen har vi vår lilla hönsflock på plats! Tre stycken bruna Lohman värphöns, två stycken som är korsning Cream Legbar och Maran, en Ayam Cemani och en Isbar. Helt underbara allihop men överraskande nog är Lohman-hönorna allra socialast. Värphöns brukar generellt vara lite ”nervigare” till sinnet men inte dessa! Här öppnar vi luckan för första gången och såklart är de bruna först ut.
Gulligt så jag smäller av att se dem nyfiket kika runt på den lilla brokvisten. Efter de bruna vågade de sig ut en efter en. Här är en av Cream Legbar/Maran-blandisarna också. Resten får jag visa en annan dag.
Det är en sån fröjd att ha dem pickandes och rafsandes runt på gården varje dag. Märker de att vi kommer ut genom dörren kommer de springandes över gräset. Så mysiga och roliga. Vi är redan många leenden rikare tack vare dem. Och jag älskar att kunna äta ägg utan att behöva stötta äggindustrin. Det känns som att kika ner i en skattkista varje gång jag lyfter locket till redena och där ligger bruna, olivgröna, ljusgröna och vit-rosa ägg. Ibland alldeles varma fortfarande. Så tacksam för vartenda ett.
Fluffrumpor och småbistra miner. Vill aldrig vara utan.
Här hittar du de andra två inläggen om vårt hönshus: Del 1 och Del 2.
