För ett par år sedan åkte vi till en lokal handelsträdgård för att köpa två plommonträd och blev då introducerade för ett magert och krokigt krikonträd. De proportionerliga, täta och raka krikonträden var redan sålda för länge sedan. De halvdana men ändå okej exemplaren också. Ensam stod den här lilla sneda glesa kufen i ett hörn och kastade blyga blickar på oss. Försäljaren lade ivrigt ut långa texter om att det är SÅÅÅ gott med krikon! Och så VACKERT med de mörkgula frukterna! Vi borde DEFINITIVT köpa detta krikonträd! Vi skulle INTE ångra oss!
Möjligen var det så att det här trädet löpte stor risk att förbli osålt. Möjligen ville hon gärna placera ut något lite mer säljbart på den här ytan. Eller så var det helt enkelt så att krikon var hennes favoritträd tillika favoritkost och stora passion i livet. Hur som helst så kunde vi förstås inte lämna stackaren till sitt öde. Trädet alltså. Det fick följa med hem och håller nu som bäst på att etablera sig mellan sjavig ladugård, eftersatt köksträdgård och växthus i stort behov av fönsterrenovering.
Det är riktigt rörande att se dessa udda fåglar bilda ett eget kompisgäng där alla får vara med.
