I morse vaknade vi här. I vår lilla stuga som har gett oss en del utmaningar senaste åren men som vi tycker så mycket om. På bara några år har vi haft två vattenskador, mögel och myrangrepp. Men nu är insidan av den gamla stugan nyrenoverad och fin. Älskar att vakna här. Med den här utsikten.
Samma vy innan renoveringen:
Vyn från köket och in till sovrummet då och nu:
Det är inte bara estetisk skillnad. Det syns på det allmänna stöket att det inte fanns omsorg om den här platsen. Du vet, då det har gått för långt och allt känns smutsigt och fult hur mycket man än städar. Då är det lätt att hamna i nåt sorts uppgivet tillstånd och sluta bry sig helt. De utmaningar vi gått igenom med stugan har verkligen knutit åtminstone mig närmare den.
Det är så roligt att hitta fram till vilka saker som ska få bo här också. Nästan varje gång jag åker hit följer någon liten pryl med hemifrån eller från loppis. Nu senast var det den här alldeles perfekta taklampan vi köpte på loppis på Höga Kusten förra sommaren som äntligen fått ny el och fick komma upp. Så fin och annorlunda form och den känns som att den kunde ha hängt här i hallen sedan stugan byggdes .
Det här örngottet som jag broderade i nian använder jag på läskudden i min säng här i stugan. Lagom fulfint för en sommarstuga.
Hur som helst. Det vi har slitit med hela den här sommaren är stugans utsida. I våras upptäckte vi ju att det regnade in i växthuset hemma. Vi behövde lägga på plåttak, något vi skjutit på i flera år. Kruxet var att taket vi skulle lägga dit var det som låg på stugan. Stugan har haft två olika sorters tak och vi hade redan sen innan planerat att byta ut det och ta det gamla pannplåtstaket hem till växthuset. Nu kunde vi inte vänta längre.
Vi har sedan innan tänkt tanken att bygga ut stugan med ett litet rum med förbränningstoalett så småningom för utedasset är i uselt skick och dessutom är det inte alltför kul att plumsa runt hörnet och dit i mörker och snöstorm då vi är här på vintrarna. Nu fick vi snabbt fatta beslut kring det också då det kändes dumt att byta taket och sedan bygga ut och skarva efter nåt år.
Då vi började öppna upp väggen där utbyggnaden skulle sitta upptäckte vi att det hade regnat in i den. Den väggen hade vi dessutom renoverat för bara ett par år sedan efter ännu en vattenskada. En rejäl en som lett till mögel. Nu var det alltså på gång igen. Suck. Och mitt i allt fick vi en invasion av myror som jag skrivit om här tidigare.
Vi tvingades inse en sak. Det går nästan inte att bygga tillräckligt tätt runt detta fönster för de regnstormar och vindar som får fart över havet och blåser rakt in här om höstarna. Vattnet kommer liksom sidledes när det är som värst.
Stugan hade från början ett förlängt tak med veranda längs hela den här gaveln. Vi kom fram till att vi skulle bygga tillbaka den för att skydda fönstret och väggen. Och för att vi inte har någon riktig uteplats här i stugan. Och förstås för att bättre kunna nyttja söderläget och den fina utsikten här. Skillnaden skulle bli att en del av utrymmet under det förlängda taket skulle byggas tätt och bli till toalett så småningom. Det här har vi härjat med hela sommaren.
Vi har verkligen gjort allt för att mest använda sådant som redan finns. Av ekonomiska skäl men minst lika mycket för att spara på miljön. Vi hade gott om spillvirke, enstaka isoleringsbalar och färgslattar att ta tillvara efter alla våra tidigare byggprojekt, hemma och här. Vi har också tagit tillvara sådant virke som andra tyckt har varit för operfekt för att använda. Altandörren satt till den balkong vi hade hemma tidigare och toalettfönstret satt i badrummet nere innan vi gjorde om. Micke är en magiskt duktig hantverkare. SÅ många timmar han spenderat här med att trolla med knäna. Är så imponerad och stolt.
Det är roligt också, att använda fantasin, tänka kreativa lösningar och testa sig fram och göra själv. Här till exempel. Takluckan till utrymmet under yttertaket. Vi saknade handtag till den. Micke gick runt bland skräphögarna och plockade ihop små virkesbitar att tillverka handtaget av. Då det inte fanns någon rundstav tog vi den yttersta biten av sopkvasten på bron. Funkar ändå! 🙂
Men allvarligt talat. Altan. Trall. Det är ju något jag har svårt för i vanliga fall, särskilt i kombination med äldre hus. Jag föredrar alla gånger att sätta utemöblerna direkt i gräset eller på en grusad yta. Men just här och nu känns det faktiskt helt rätt. Dels för att det var en altan här från början. Men också för att ledorden här är ”Jamen nu blev det så.” Som det ofta är i sommarstugor. Man tar det man har, bygger på och om utefter hur behoven skiftas och här kändes det liksom enkelt med trall.
Jag vill dessutom göra det så lättskött som det bara är möjligt utvändigt. Inget trädgårdsarbete, ingen ogräsrensning i gruset. Det har vi nog med hemma.
Det känns så skönt det här! Stugan känns hel och fin och jag tror uteplatsen kommer att bli flitigt använd.
Vi valde att återvinna en gammal ratad telefonstolpe till knuten på uteplatsen. Vi behåller den omålad för vi tycker om att den inte lyser av så mycket mot utsikten.
Nästa sommar ska vi renovera fönstren som verkligen behöver omsorg. Och så drömmer vi om att använda några av de gamla fönster vi samlat på oss i ladugården och bygga in den slitna ofärdiga brokvisten. Jag kan föreställa mig hur fint det kommer att bli om jag kisar lite. Kan du? <3
