En morgon vid frukostbordet för nån månad sedan såg jag min man i ögonen och hörde mig själv säga – ”Jag känner mig så jävla stark just nu. Kraftfull.”
Det var ett stort ögonblick för mig, sanningen i orden förvånade mig. Jag trodde nog aldrig att jag skulle kunna säga de orden efter alla år av sakta nednötning, en högkänslighet som jag inte tog tillvara fördelarna av, en utmattningsdepression och en lång resa ut ur den.
Men just nu. Just nu känner jag mig stark! Jag förstår såklart att jag kommer att ha många fler dippar och antagligen även krascher genom livet, för så är livet. Saker händer. Men det är okej. Jag har återvunnit förtroendet för mig själv. Jag vet att jag tar hand om mig själv så gott jag kan och jag kommer att hjälpa mig själv igenom vad än som händer.
Resan hit har inte varit lätt. Många är gångerna jag har förtvivlat, gråtit, legat sömnlös och bara velat ge upp och gå tillbaka till gråzonen jag kom ifrån. Sluta tänka. Sluta känna. Sluta drömma. Svepa offerkoftan tätare runt kroppen och bara blunda. Kortsiktigt är det ju enklare att bara fortsätta precis som vanligt genom livet. Inte stanna upp och utvärdera eller på riktigt känna in. Det ger inga toppar men man slipper samtidigt dalarna och att möta rädslorna.
Men. Jag har insett att hur ont förändringarna än gör så är det ändå allra mest smärtsamt att sitta fast i en roll och ett sätt att leva som verkligen inte passar mig. Så jag har vandrat vidare, ett litet steg i taget. Jag har massor med steg kvar att ta men för varje backe jag klarar så känns nästa backe lite mindre jobbig och skrämmande.
4 svar
Ååh, vilket fint och insiktsfullt inlägg! ♥ Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Och rubriken! Jag ryser, det är precis vad jag jobbat (och delvis fortfarande jobbar) för – att ta mig från utmattning till ett hållbart liv, med utrymme för min kreativitet.
Skulle gärna komma och lyssna, samtala och fika ♥ Men tyvärr bor jag alldeles för långt ifrån Umeå… Hoppas dock att ni får en fin kväll, såklart! Tack för en inspirerande blogg och för att du delar med dig av dina kloka tankar!
Tusen tusen tack för dina ord! De värmer mig verkligen <3 Så synd att du inte bor närmare, ibland skulle man önska att detta land inte var så långt... Det hade varit himla fint att få träffas <3
Eventuellt kör jag något liknande event online framöver så håll gärna utkik där om du är intresserad.
Varma kramar på dig!
Tack Nina!
Dina ord… Jag längtar efter din bok alldeles full av dem!
Kram från en solig och lite blåsig ö
Åh, tack och tack Therese för dina varma ord! Den sortens pepp som gör mig ännu ivrigare att slutföra det här bokprojektet!
Stor kram tillbaka och fin helg på dig i blåsten <3