Du kanske har en kluven relation till inredningstidningar och inredningskonton på sociala medier? Kanske älskar du inredning och blir inspirerad, men också stressad över ouppnåeliga idealhem eller irriterad över likriktningen, det ytliga och den hysteriska överkonsumtionen?
I så fall – klokt och fullt förståeligt!
Inredningsinspiration i den form vi översköljs med idag är i mångt och mycket kass. Varför? För att vi lever i ett patriarkalt konsumtionssamhälle som ser vår längtan och våra behov som tillfällen att tjäna pengar och makt. Inredningsbranschen är inget undantag.
Marknadsföringen spelar på vår längtan efter att höra till och bli sedda. Trendanalyser triggar vår rädsla för att vara fel. Vi intalas att ännu en uppsättning sängkläder i höstens nya trendfärg är self care. Vår klimatångest pudras över med fina ord om återvunna fibrer och promille till välgörenhet. Vi får veta att vår längtan efter skönhet bäst tillgodoses genom att följa andras råd och tycke i stället för vår egna smak och intuition.
Faktorn tid plockas helt ut ur sammanhanget. Utforskandet, uppbyggandet, leken, cyklerna och långsiktigheten får inte plats. Vi ska göra allt rätt och vi ska göra det NU. Som om det inte fanns en morgondag. (Vilket i och för sig kan stämma om vi fortsätter så här.)
Det här är så extremt osunt och stressande. Det är skit.
Så hur kan vi hitta en annan väg? Ska vi bara ge upp? Sluta bry oss? Landa i att hemmets utseende och energi är oviktig. Nej. För det stämmer inte. Miljön omkring oss påverkar oss enormt. Där vi känner att det är vackert och skönt mår vi bättre. Där vi känner att det är fult och oskönt mår vi sämre. Det är egentligen rätt enkelt. Men. Skillnaden är just orden ”vi känner”. Vi behöver låta oss själva ta större plats i ekvationen.
Mycket större plats.
De sanna och på riktigt hållbara svaren finns inte utom oss själva. De finns inuti. Vi föddes med filterlös och självklar kontakt med våra egna behov och preferenser. Som små barn skapar vi våra kojor och hemliga världar utan att fråga oss om vi egentligen kan eller be någon annan om smakråd. Mycket bara vet vi. Annat hittar vi fram till under skapandets gång.
Hur skulle det kännas att backa några steg från alla påprackade råd och förtäckta regler?
Hur skulle det kännas att hitta tillbaka till din egna självklarhet?
Åt helvete med trender, yta, överkonsumtion och quick fix-lösningar. Ett hem som är en kraftplats byggs upp över tid. Det är ett livslångt utforskande. Spännande, närande och så väldigt vilsamt på en och samma gång.
En kraftplats är dedikerad till dig. Hon väljer din längtan och din varma blick över andras tyckanden alla dagar. Hon innehåller symboler, själ och mening. Hon speglar dansen mellan er två. Hon är komplex och unik. Opretentiös men rakryggad. Operfekt och levande. Hon har en egen röst och rytm. Hon bjuder berättelser för den som vill lyssna. Hon sjunger och nynnar om sanning och acceptans. Och den sortens hemtrevnad som är hennes självklara följeslagare.
Död åt trenden. Länge leve hemtrevnaden!
Vill du utforska skapandet av din kraftplats tillsammans med mig och fler kvinnor på samma resa och få stöd längs vägen så är det inte för sent att anmäla dig till kursen Hemmet som Kraftplats. Kursen som inte levererar någon annans färdiga svar, utan ger dig verktygen som leder dig fram till dina.
Du är så innerligt välkommen att slå följe med oss!
Edit: Anmälan till kursen Hemmet som Kraftplats är nu stängd. Vill du bli meddelad inför nästa kursomgång, och få inspiration och idéer på ämnet varje månad så bli min brevvän här så håller vi kontakten <3
