Inreda farstukvisten – en viktig plats att tycka om

Ett av sommarens många småprojekt var att sätta pricken över i på vår älskade farstukvist. (Här och här kan du läsa om vårt beslut att flytta tillbaka entrén hit, vad som föranledde beslutet och se bilder på hur det var innan flytten.)

Dels grävde vi upp och skänkte bort en stor buske bukettspirea som stod närmast bron. Den gjorde det svårt att nå eluttaget inne i hörnet som vi bland annat använder till julbelysningen, byggmaskiner och att koppla i motorvärmaren i då vi har kört bilen ända fram till dörren. Framförallt har det varit svårt att hålla städat närmast bron då busken, efter att fått bära åtskilliga snöras från taket, hade ett ganska utbrett växtsätt. Bland grenarna fanns massor med intrasslat gammalt gräs och vissna löv och det gick varken att klippa eller kratta här.

När busken var borta jämnade vi till marken och utökade grusgången så att den går ända in mot husväggen och på så vis fick vi en mysig sittplats under köksfönstret mellan brokvisten och smultronschersminen (har glömt att fota inser jag nu, får visa en annan dag). Det känns liksom luftigt, rent och friskt här nu.

En annan sak vi har gjort är att måla väggpanelen inne på brokvisten från vit till Ottossons pärlgrå. Det vita har känts lite för bländande, särskilt på morgonen då solen ligger på här. Att ha panelen i en kontrasterande färg framhäver också de vita snickerierna som Micke lagt så mycket kärlek på. Snickerierna tycker vi också har känts lite för kritvita så dem målade vi i Ottossons kittvit som gav en mjukare känsla. Kolla vad vi hittade för gulligt på brogolvet morgonen efter – världens finaste spår av vår Vera. Hoppas innerligt att de kommer att sitta kvar!

Och till sist – vi har äntligen byggt de gröna blomlådorna som vi planerat att göra ända sedan vi bestämde oss för att bygga brokvisten! Då mormor och morfar hade ingången här så hängde nämligen gröna blomlådor på räckena och det såg så hemtrevligt ut på det kolorerade fotot vi har från 1942, så vi ville göra samma.

Lådornas fästen kommer från blomlådor som mamma och pappa hade på den gamla uteplatsen då de bodde här, några små justeringar bara så kunde vi återanvända dem. Vi byggde våra blomlådor av spontade panelbrädor som blev över då badrummet uppe renoverades på 70-talet, och som har legat i ladugården sedan dess. Jag är så innerligt glad över att generationerna innan på denna gård har sparat i stort sett allt som det inte varit något fel på. Det har vi haft enorm glädje av många, många gånger under alla våra projekt. Vi målade blomlådorna i samma gröna kulör som ytterdörren (Ardbeg Green) och fyllde med buskkrassen Alaska som jag sådde i våras.

När allt stod klart plockade jag ner knoppbrädan jag har haft i växthuset och satte här på långväggen. Så roligt att ha en yta att dekorera lite olika beroende på årstid och till att hänga praktiska saker lättillgängligt. Nu i sensommartider hamnade här bland annat en trädgårdskofta att lägga över axlarna när solen går i moln, en bukett renfana, en äggkorg, en rejäl skördekorg och lite annat.

Jag älskar hur det blev alltihop. Är så glad över den här lilla vrån. Njuter av att komma ut hit då jag öppnar ytterdörren. Sitter ofta i skuggan i korgstolen och dricker eftermiddagskaffet med utsikt över gården och viken. Och kanske viktigast av allt – jag känner mig välkomnad hem då jag kommer runt knuten och möts av vår lilla brokvist. Farstukvisten känns snäll, glad, trygg och inbjudande.

Ta ett par minuter och fundera över vad som känns välkomnande för dig. En viss kulör? En viss stil? En viss växt? Att det är undanplockat och rent? Att det är ombonat och hemtrevligt? Det behöver inte alls bli ett stort projekt som att måla och snickra och bygga om, men kanske du kan hälsa dig själv välkommen med någon liten och enkel detalj vid entrén. Som ett knippe renfana till exempel. Kanske kan du skippa nån trist del av vardagsstädet den här veckan och istället lägga några minuter på att göra fint vid din ytterdörr. En hälsning från dig till dig då du kommer hem. Väl investerad tid och energi, för känslan du får då du möts av ditt hem, den är viktig!

Hittade den här underbara texten om just farstukvisten på arkitekten och slöjdaren Pernilla Wåhlin Noréns Instagramkonto (@pernillawnoren) och vill dela den med dig:

I farstukvistens famn

När du kommer hem

möter du en farstukvist av tröst.

Ett räcke målat med medkänsla,

med spjälor som inte skrattar.

En kram av tulpansoldater,

som är i din tjänst, året om.

En sommaräng som växer sig hela vägen in i din själ.

När du kommer hem

får du andas

mellan svarvade pelare

som täcker upp för dina nederlag.

Golvplankor som lovar

såpskurade med förhoppningar.

När du kommer hem

har du en farstukvist som låter dig vara trött

och som vet hur det känns.

Från dina axlar, ska farstubron lyfta dina bördor,

och lämna dem kvar på bänken.

Den ska låta dina rädslor flyga iväg

lika snabbt som svalor på sommarhimlen.

Så att du kan gå in

och vara fri.

Bli min brevvän och få regelbundna doser av trevnadsfrämjande hem-inspiration rakt i din inkorg.