I år kom den fulfina tiden mycket tidigare än vanligt, och utanför våra smutsiga fönster finns en rätt trist vårvinterträdgård. Det har gått så snabbt! Den här bilden tog jag för bara några veckor sedan:
Och så här ser det ut nu. Små smutsiga snöfläckar här och var men i övrigt brunt och visset överallt.
Det var så skönt att ta bort allt vad granris heter från bron. Istället tog jag ner lite björksly från åkern som jag ska binda påsk-pastelliga små rosetter på, av gamla mattrasor. Nu är det riktigt varm här på förmiddagarna då solen ligger på så jag tog fram ute-gungstolen och la dit mormors yllefilt och ett litet fårskinn att sitta på. Förra helgen gödslade jag upp jorden i blomlådorna och satte ner minipenséer och några narcisslökar. Runt alltihop – ännu mer visset gräs. Jag tycker om när blomlådorna påminner om naturen runtomkring, det skulle kännas fel med prunkande blommor och grönska när det ser ut som det gör på gården i övrigt. Ju mer vårvärme det blir desto mer kommer blommorna att växa fram i lådorna och täcka gräset. Jag uppskattar verkligen att jag kan se lådorna inifrån köksfönstret också, och glädjas åt de små spirande färgklickarna.
Förra helgen kallsådde jag också en massa fröer i växthuset. Efter att ha jobbat så hårt vid skärmen med bok och webbutik i några veckor var det så oerhört skönt att göra något handgripligt. Att ta fingertopparna från tangentbord till jord. När jag skulle hämta fröpåsarna hittade jag en hälsning från mig själv i asken. Skickar en tacksam tanke till mig själv i höstas som förstod att jag skulle ha glömt det här och lagt en massa tid på att leta 🙂
Även i växthuset är det visset och skräpigt, som det ju är i ett växthus i mars! Det finns nåt fint i det också. Doften av kall bar jord, förväntan på att få se första lilla grodden kika upp. De tomma krukorna som väntar på sina försådder. Både vilsamt och hoppfullt på samma gång.
I baljorna hamnade spenat, plocksallad, rädisor, lite pak choi och så ärtskidor, som jag aldrig testat att kallså förut. Inne i värmen sådde jag också gurkfrön till en gurkgardin i köket och tre olika luktärter som ska få växa vidare ute i kylan så fort de grott. Det blir så knubbiga och fina plantor när de får växa fram sakta i kylan.
Tänk. Så här brunt är det nu. Och så här såg det ut i somras då spånadslinet blommade. Om vi bara blinkar två gånger är vi där.
