Har du sett vilken fin kudde jag fyndade härom veckan på min favoritloppis. Helt perfekt till den gamla kökssoffan. Direkt jag la ögonen på den där på loppisen i lysrörsljuset bland skrot och krimskrams såg jag det här framför mig. Hur mycket bättre den skulle må på soffan i vårt kök. Med en gammal bolsterkudde i ryggen och utsikt över slagbordet och vedspisen.
En bra sak med att komma hem med ett loppisfynd man är riktigt glad över är att det nästan kan kännas lite högtidligt att sätta det på plats. Den känslan brukar jag använda för att lura mig själv lite. Sådär som man kan göra för att övertyga ett barn att göra något.
”När du har städat köket och bytt trasmatta, tänk DÅ hur roligt det kommer kännas att lägga den här på sin nya plats.”
Och jag går på det. Nästan varje gång. Så jag fick både en fin kudde att glädjas länge åt och en storstädning för 40 kronor. Vilket fynd!
Här är ett annat loppisfynd från i sommar som jag är så glad för. Den låg och väntade på mig i en sjöbod här nere i viken. Hur vacker?!
Alldeles fantastisk blå färg och så fint nött. Det är något särskilt med en gammal sak som är lagad tycker jag. Den besitter både lite av själen från den som la timmar på att tillverka den och lite av själen från den som sedan omsorgsfullt lagade den.
Just nu står den och pryder bordet i växthuset men snart ska jag lura mig själv att göra ett höststäd innan jag får fylla den med kronärtskockor och ställa den i köket <3
2 svar
Har precis hittat in på din blogg. Har länge följt dig på Instagram, men inte insett att du också bloggar. Jag gillar dina bilder och känslan, tonen, värmen de förmedlar. Lever själv i staden, men längtar ibland till landet.
Å vilka fina ord att vakna till denna morgon, så glad jag blir! Tack 🧡