Som jag berättade i förra inlägget fortsatte jag skapa med lönnlöv dagen efter skapandemötet i växthuset. Det ledde till inspirationsflow och en hel dags höstfixande där ute. Jag har haft lite svårt att skiljas från årets tomatplantor som slingrade sig upp mot taket åt söder och väster. De silade solljuset så fint. Och påminde om tacksamheten för sommarens värme och skörd. Jag tycker också om att se sommarens växter vissna ner då det är dags för det. Förfall och förmultnande är ju en viktig del i naturens cykel och den påminner mig om att det nu på hösten är tid att låta vissa aspekter av livet gå i vintervila. Låta näringen gå tillbaka inåt så jag får fylla upp med energi tills det är dags att gro och pulsera igen när ljuset återvänder.
Men. Nu vad det hur som helst dags att städa bort och köra alltihop till komposten. Det blev himla tomt och trist i denna del av växthuset.
Med hjälp av morgonens kreativitetsstund hade jag fått en ide om hur jag ville ha det här nu i höst så jag satte genast igång att fixa. Älskar verkligen de där stunderna av inspirerat flow. Då jag glömmer tid och rum och bara ångar fram med glädje och helst varken pausar för att äta eller gå på toaletten 🙂
Jag sprang ut och in i ladugård och pannrum, linneskåp och möbelgömmor. Och till sist fick jag hänga upp morgonens skapelse på sin plats och slå mig ner en stund mitt i det nya. Så här blev det!
Tomatgardiner byttes mot fingardiner. Dessa köpte jag på en gårdsloppis för några år sedan men har inte haft ”rätt plats” för dem. Det var visst här de skulle hamna. Tunga, tätvävda och ljuvliga i färgen.
Fåtöljen köpte jag på loppis för många år sedan och den har stått i salen tills nu men är verkligen i så uselt skick att vi tänkte slänga den. Det är hål lite här och var och på ena armstödet hänger en stor reva tyg. Men här inne, med en filt på, blev den utmärkt! Ett alternativ till häng-gungan då man blir sugen att krypa ihop och sitta mjukt.
Kistan stod i ladugården, en gåva från en bekant som vet att jag tycker om gamla saker. Mattan är från Gudrun Sjödén och har säkert 15 år på nacken nu. Tycker lika mycket om den nu som då den var ny. Så höstfin. Och så var det ju kronan jag gjort. Den fick hänga i söderfönstret och vara ett blickfång.
Världens enklaste. Jag gjorde en cirkel av kraftig ståltråd, klädde den med ”buketter” av veckade lönnlöv och satte tunna naturfärgade trådar att hänga den i. Under hängde jag fler trådar i olika längder som jag knutit fast några av lönnens fröställningar i. Så vackra. Ser ut som små vingar tycker jag.
Nu är här höstfixat rakt igenom. Och jag vill vara här jämt <3
