De senaste somrarna har vi köpt några ”uttjänta” hönor från en äggfabrik. Hönor som överlevt cirka två år på fabriken och sedan anses för oproduktiva för att få leva vidare. Luggslitna, smutsiga och livrädda har de kommit till oss för att åtminstone få några månader till att leva. Leva riktigt hönsliv såsom det ska vara med möjligheten att gå ute varje dag.
Eftersom vi än så länge inte har något lämpligt boende för dem över vintern har vi varit inställda på att i värsta fall tvingas slakta dem då kylan kommer men hittills har vi haft turen att få ge bort dem, hoppas på det även detta år!
Här på bilden ser ni det enkla boendet vi ordnat till dem. Denna port var för länge sedan infart för vagnar och sitter på den gamla fallfärdiga utbyggnad som finns baktill på vår ladugård. Nu leder den in till ett litet hönshus som vi har byggt genom att skruva ihop ett litet skjul av gammal överbliven takplåt inuti själva ladugården. Det fungerar ypperligt som hönshus medan det är någorlunda varmt ute men vintertid går det inte alls. Hönor tål kyla rätt bra men det bör vara frost- och dragfritt och som ni ser på bilden är det inte det minsta dragfritt. Det går till och med bra att titta in i hönshuset utan att öppna dörrarna 🙂 Denna gavel är verkligen en sorglig syn men samtidigt är den märkligt vacker, särskilt på sommaren då den omges av hallonsnår och blommande hägg.
Jag trodde inte det skulle bli några höns detta år eftersom Jordbruksverket har utfärdat klass två-varning för fågelinfluensan så under en tid har inga fjäderfän fått hållas utomhus och då hade vi ju liksom tappat den största poängen med att ta oss an några hönor. Men så häromdagen släpptes äntligen förbudet och samma dag ringde jag och bokade oss på ett gäng!
Det är så fantastiskt och rörande att följa deras utveckling under deras månader hos oss. Från att de första dagarna helt sonika vägra gå ut till att försiktigt kika fram ur gluggen men förskräckt skynda sig in igen för minsta ljud. Till att sakta våga sig ut och liksom förvånat plira mot solen och krafsa lite i jorden. Flaxa med vingarna och låta vinden blåsa genom fjädrarna. Och sedan tar det inte lång tid innan de kommer skuttande ur luckan varje morgon då jag öppnar. Går på upptäcktsfärd i det höga gräset, letar maskar på komposten, kommer springande då de hör våra röster med hopp om att få majs eller något annat gott. De nakna fläckarna på deras kroppar täcks sakta men säkert med nya dunigt kritvita fjädrar och de bleka kammarna blir mörkt röda.
Mer än en gång har jag gråtit åt det elände de haft och gråtit av glädje över att se deras lycka och framsteg. Men mest får jag skratta i deras närvaro. Maken till underhållande personligheter får man leta efter. Ser så mycket fram emot att få dela lunchrasterna med ett nytt gäng damer hela sommaren!
Maja är inte lika överförtjust men som väl är så är hon för gammal för att orka jaga dem.
2 svar
Så härligt att se deras förvandling! Håller med om att höns är nderhållande, har suttit och glott på våra många stunder, de gör alltid något kul/korkat. Men nog tål de några minusgrader, frostfritt behöver det inte vara. Våra höns klarar 15 minus finfint, bara de har flytande vatten och gott om mat. Sätt upp några skivor på insidan så det inte drar?
Ja, de flesta höns klarar nog minus så länge inte vattnet fryser som du säger men industrihöns klarar det inget vidare har jag hört. Särskilt inte med en massa stora dragiga hål i väggarna 🙂 Den delen av byggnaden är verkligen i uselt skick och ska rivas framöver. Men en vacker dag ska vi fixa ett nytt hönshus i toppskick, det ser jag fram emot!