Sommarstugans upprättelse

Vi hade ju tänkt lägga massor med tid på att renovera vårt badrum under påsklovet men det är svårt att få tag i det nya golvet då många fabriker står stilla just nu, så vi tog ett snabbt beslut att satsa på vår sommarstuga under våren/sommaren i stället. Jag tror inte jag har berättat om stugan här på bloggen förut, och det beror nog mest på att vi knappt varit där senaste åren. Vi har lagt så mycket tid på renoveringen och odlingen hemmavid på somrarna så utrymmet har inte riktigt funnits. Dessutom regnade det in genom ena väggen för några år sedan så då vi kom dit på våren var innerväggen full med mögel och det gamla parkettgolvet hade svällt och spruckit och såg mest ut som en kraftig variant av plockepinn. Ungefär då dog lusten att åka dit helt. Vi gjorde en punktinsats, stuvade in alla möbler i de pyttesmå sovrummen och köket, rev ner väggen, bytte panel, satte dit vindpapp och la in ett golv som vi täckte med papp. Vände ryggen åt byggkaoset och låste dörren och sedan har det stått så i flera år.

Men nu är det äntligen dags! Så helgen före påsk åkte vi dit för att röja undan det värsta så vi ska kunna bo där medan vi renoverar. Bar ut möbler i uthus och sovstugor, slängde soffan och fåtöljerna som mössen hade trivts i medan vi inte hade trivts, och skänkte bort en massa grejer som vi inte ville ha kvar. Så nu har vi varit där nästan hela påsklovet och fixat. Det känns så fantastiskt roligt att vara igång med det här! Det kommer bli så mysigt i vår lilla skrutt-stuga.

En presentation av stugan kanske är på sin plats. Han (jo, jag är rätt säker på att det här är en han) byggdes av Mickes farföräldrar 1969. Han finns 45 minuters bilfärd norrut från vårt hem, där vägen tar slut och havet breder ut sig. Granskog i ryggen, en stilla havsvik på framsidan och havshorisonten utanför södergaveln. Här har han sällskap av ett båthus, en timrad fiskebod från 1800-talet, ett alldeles fallfärdigt utedass, en gäststuga (som det förresten också regnat in i) och så nytillskottet – den lilla byggnad Micke fick i 40-årspresent som ska bli en lite mer praktisk toalett så småningom.

Oj, vad denna stuga längtar efter kärlek. Han var högt älskad då han drömdes fram, byggdes och levdes i under de första åren men sedan har det nog varit lite si och så med kärlekslivet. Halvhjärtade försök till närmare relationer har gjorts genom åren men det mesta har liksom runnit ut i sanden. Nu är han tillräckligt omgjord för att sakna värdigheten att stå rakryggad i sitt ursprung, men inte tillräckligt omgjord för att ha landat i någon ny identitet. Ungefär som att han varit med i ett Gör om mig-program som lades ner mitt i avsnittet. Och där stod han, halvt omgjord och speglade sig i havsviken utan att känna igen sig själv. Lite generad över det fåfänga tilltaget som inte blev så lyckat.

Förlåt kära stuga, vi tycker ju om dig egentligen. Och nu är vi beredda att satsa lite mer helhjärtat på vår relation. Vi vill gärna förhöja alla dina goda sidor och glädjas åt ditt underbara läge.

Först ut att få sig lite kärlek är av naturliga skäl vardagsrummet, det var ju här det regnade in. Vi lagade den skadade väggen, isolerade, och gipsade över den blankmålade sjukhustapeten i hela rummet. Här blir det en frisk men ombonad tapet i stället.

Stugan saknar helt förvaring. Inte en enda garderob finns det. Så nästa sak vi gjorde var att bygga tillbaka den vägg/klädförvaring som fanns alldeles innanför ytterdörren då stugan byggdes. Förutom praktisk förvaring så skapar den en liten hall att komma in i, i stället för att en ska stövla rakt in i vardagsrummet.

Garderoben får en front och dörrar i pärlspont men sidan och ryggen tapetseras i samma tapet som rummet i övrigt. Nu då den står på plats undrar vi varför vi inte gjorde detta för länge sedan.

Här vid fönstret som vetter ner mot viken har vi vår matplats. Tänk så mycket mysigare, mer skyddat och ombonat det kommer att kännas här nu då den nya väggen håller våra ryggar. Och alltså denna utsikt. Jag som tycker att putsa fönster är bland det tråkigaste som finns. längtar ändå efter att putsa dessa fönster, hänga upp somriga lätta gardiner och bara sitta här och glo.

Vi hann med att röja bort en hel del sly ute på udden också. Det syns kanske inte så stor skillnad på bild men det blev verkligen fint. Den övre bilden tog jag innan röjningen, och denna efter:

Holmöfärjan tuffar förbi i vår utsikt några gånger per dag. Det tycker jag om. Och jag tycker om att röja sly. Inte på sommaren när det är klibb-svettigt och fullt med broms och mygg bland lövslyn, men den här tiden. Då luften är frisk och klar och längtan att vara ute är kanske som störst på hela året efter en lång vinter. Då vi går tillsammans och påtar på i markerna vi fått privilegiet att förvalta, i konstant arbete men helt utan stress. Jag tror det är då jag är som allra lyckligast. Jag får jobba med händerna. Kroppen. Det är så skönt att göra något konkret, med tydligt synbart resultat, då man är en person som har lätt att fastna i sina egna tankar.

På kvällarna satt vi här i det pyttelilla köket där vi knökat in ett gammalt plast-utebord, och några stolar. Spelade Uno och Hamburgerspelet (någon som minns detta förträffliga 80-talsspel?) och tömde påskäggen.

Redan nu märks det att stugan börjar räta lite på ryggen och småle. Och jag kan nästan inte sluta tänka på allt fint jag vill uppvakta honom med och hur roligt vi ska ha tillsammans framöver, stugan och vi.

Vill du ha mer inspiration och kunskap kring hur du kan bygga en varmare relation till ditt hem? Skriv upp dig för mina inspirationsmejl så hörs vi snart <3