Inredningsindustrin jobbar för att vi ständigt ska granska våra hem med kritiska ögon. Sedan säljer de på oss lösningar i form av prylar och evigt förbättringsarbete. En förutsättning för att de ska kunna fortsätta med det, trots att de redan har sålt på oss allt vi behöver och mer därtill, är att vi regelbundet gör oss av med sakerna – hej rensningsindustrin! Bägge säger sig jobba för vårt välmående och vår hemtrivsel. Men ingen av dem vill att vi ser hur våra hem och vår omvårdnad om hemmet redan är bra precis som de är. Tillsammans håller de oss fast i en konstant cykel av missnöje – inköp – rensning – längtan – missnöje. Korta utandningar av hyfsad tillfredsställelse innan nästa etapp eller omgång tar vid.
De bildar tillsammans en symbios som först ivrigt spelar på våra grundläggande mänskliga behov av trygghet och tillhörighet. Intalar oss att vi inte riktigt kan skapa våra hem själva utan behöver följa deras fem snabba tips, trendspaningar och inköpslistor. Och sedan överseende kommer med råd kring hur vi kan sluta var så karaktärslösa, översentimentala materialister.
Vi skambeläggs över det vi inte har.
Vi skambeläggs över det vi har.
Men överfulla hem är inte individuella misslyckanden, de är en konsekvens av det kapitalistiska systemet vi lever i.
För en del människor ger rensning hemma en sorts aha-upplevelse som faktiskt förändrar känslan för hemmet och konsumtionsvanorna till det bättre över tid. Så bra! Men för väldigt många av oss funkar det helt enkelt inte. För oss kan ett hemskapande inom systemets spelregler möjligen erbjuda några snabba kickar, halvhjärtade ryggdunkar och korta stunder av framstegskänsla. Men det varken förmår eller vill ge oss djupare och mer bestående hemtrivsel.
För oss är det mest kraftfulla att börja se igenom alltihop och frigöra oss från loopen. Att vända både konsumtions- och rensningshetsen ryggen och istället lägga vårt engagemang på att äntligen helhjärtat få knyta an till våra saker och hem – precis så perfekt mänskligt operfekta som de redan är. Att låta hemmet utvecklas i vårt eget tempo. Att byta ut ledorden trend, perfektion och disciplin mot tillåtelse, kreativitet och förnöjsamhet.
Att hellre se värdet i våra saker än söka anledningar att rata dem.
Det är både svårt och enkelt, och en resa som jag tror vi gör bäst tillsammans – vi Bevarare som inte kan eller vill följa rensningsnormen. Mycket mer om detta i min bok om rensning och bevarande som släpps snart. Längtar att äntligen få djupdyka i ämnet tillsammans!
2 svar
Vilket intressant inlägg! Och bra poäng, har inte funderat på att dessa två drivkrafter båda föder konsumtionen, helt självklart när du säger det men ändå.
Är mitt i att byta ut mina inköp till second hand, vilket innebär att jag kollar på second hand FÖRST men är det nåt jag behöver så ”får” jag köpa nytt – nu handlar jag nästan inget ändå så det är då verkligen inte många inköp det handlar om. Men jag har också kommit på att om man ska köpa färre kläder, så behöver jag kanske faktiskt rensa ut mindre – så att jag har lite mer att välja på och det inte känns som jag har ”samma kläder jämt”.
Som sagt, jättebra inlägg!
Så roligt att det landade gott hos dig, tack! Jag tänker som du kring kläder och även inredning – att det är en god idé att bevara mina saker för att det låter mig vara kreativ och skapa förändring utan att behöva konsumera för förnyelsens skull. Det är fascinerande hur gamla saker kan ge en helt ny känsla när man byter plats på dem eller ställer dem tillsammans med nytt sällskap! Och. I den här världen där allt rusar så snabbt så är det ju inte heller förnyelse vi alltid behöver, ibland ligger ett högre värde i att något får vara sig likt. Tack för dina ord <3