Denna sommaren… Vilken märklig mix av skön värme, bad, glädje, vila, missväxt, bränder, vattenbrist och rädsla. Jag känner så väldigt starkt med alla som drabbats av hettan, torkan och bränderna. Samtidigt ser jag ett värde i att klimatproblematiken får ett så konkret uttryck. Det blir plötsligt väldigt tydligt hur pass illa ställt det är, och hur den trygghet vi tar för given egentligen är väldigt skör. Det går liksom inte att blunda längre och jag hoppas att eländet leder till ett större uppvaknande och kloka beslut, både för var och en av oss privat och för politiker.
Just här där vi bor har vi varit ganska förskonade. Få bränder och inget vattningsförbud. Men såklart har vi försökt vara sparsamma med vattnet till våra odlingar i alla fall. Detta är första hela sommaren med ett växthus och jag har njutit så väldigt av det. Då vi haft byggkaos hemma är det skönt att ha en plats att fly till en stund. En lite mer ordnad och vilsam plats där stöket är vackert stök och det växer och gror.
Mitt stora behov av att dra mig undan för mig själv då och då har jag också fått lite utlopp för där. I vardagen är jag ju själv nästan hela dagarna så det är en omställning att ha hela familjen hemma varje dag hela sommarlovet. Såklart underbart att få tid tillsammans men också lite av en utmaning att inte få de där lugna stunderna och arbetsron.
Nu ser jag så väldigt fram emot att vardagen rullar igång på riktigt nästa vecka. Att få tiden och utrymmet att gå in i jobbubblan helt och hållet på dagarna. Och glädjas ända ut till tårna då familjen kommer hem på kvällen. Både och. Balans. Hur känner du inför vardag och höst?
