Clara Lidström skrev ett inlägg på Instagram igår om att hon ofta saknar saker som hon rensat ut för att vara duktig, ifrågasatte att rensning hemma ses som det miljövänliga att göra och lyfte det faktum att problemet inte är att vi älskar våra saker för mycket utan för lite. Eftersom det här är ett av mina stora hjärteämnen grottade jag intresserat ner mig i kommentarsfältet. Många kände igen sig, berättade att de också har rensat ut saker de ångrat och tyckte det var uppfriskande och tankeväckande att läsa något om rensningsnormens baksida för en gångs skull.
Men det kom förstås också kommentarer som förespråkade vinsterna med rensning (jag behöver inte rabbla dem här för du har garanterat hört dem redan) och ifrågasatte varför man skulle döma ut hela konceptet rensning och se det så svart-vitt. Det fascinerar mig eftersom 1. rensningsindustrin är bland det allra mest svart-vita jag vet och 2. ”rensa=bra” är det enda budskapet som förmedlas idag vad gäller hur vi hanterar våra saker.
Det fullkomligt kryllar av rensningsråd men när läste vi senast en artikel med rubriken ”Sju tips för hur du undviker att rensa bort saker i onödan”?
Vilka realityserier har vi sett som handlar om att knyta an till sina saker?
Hur ofta dyker inlägg upp där någon stolt deklarerar att de gått igenom garderoben i helgen och minsann inte gjort sig av med ett enda plagg? Följt av bekräftande hejarop.
Hur många självhjälpsböcker hittar vi i bokhandeln som handlar om hur ömsint bevararande av saker kan vara minst lika välgörande som att rensa? Det svart-vita budskapet att alternativet till regelbunden rensning och minimalistisk livsstil är osund sentimentalitet, hoarding eller överkonsumtion, är precis vad som gjort att jag nu skriver den boken.
För HJÄLP vad ämnet rensning behöver både breddas, fördjupas och färgläggas!
Bli min brevvän här om du vill veta när boken finns att läsa och ta del av mina tankar och idéer kring bland annat rensning på vägen dit.
2 svar
Så otroligt bra skrivet. Jag blir så glad när jag läser detta. Rensningshysterin som sprider ut sig känns inte sund. Själv har jag hela tiden en tanke med mig i bakhuvudet att det är bra om man har kvar sina saker eftersom man inte vet hur framtiden ser ut. Har vuxit upp med föräldrar som var unga under världskriget då det var med brist på allt.
Tack Kerstin, blir så glad att läsa dina ord! Och just det där du beskriver, att lära av historien och inte ta för givet att allt kommer finnas tillgängligt alltid är en av faktorerna kring rensning som jag vill ta upp i min bok. Tack igen för att du tog dig tiden att kommentera!